fetfetfetfet

Såhär ser det ut, jag står på vågen 3 gånger om dagen och hoppas på att äntligen gått ner något men nu för tiden står det still.

Många längtar som in i helvete till sommaren då man kan sola, bada, äta glass, vara med vänner osv. Men för mig är det inte så. Jag känner mig instängd och mörk. Det jag ser framemot till sommaren är att då kan jag banta extra mycket så inte mina vänner kommer på mig för jag kommer nästan inte träffa mina vänner i sommar. Jag är nämligen på mitt landställe och där kan jag göra vad fan jag än vill! Jag kan svälta ihjäl mig, motionera mycket men det hemskaste är 

Vi har INGEN våg där.

Inget jag kan kontrollera mig själv med. Jag kan inte leva utan vågen. Jag grips av panik bara tänka på det. Jag måste ha den i min omgivning... Jag bara MÅSTE!

Om jag kommer hem efter sommaren och det står att jag är 60 kilo på vågen så grips jag av ännu mer panik och sorg. Jag kan inte väga 60 kilo! Inte mer men bara mindre. Min mål vikt är 57 vilket är inte så svårt att nå, men grejen är att när jag väl har nått 57 kilo så tänker jag fortsätta till 55 kilo sen till 53 och sen till 51. Jag ska förminska med 2 kilo varje gång ( 1 kilo i veckan). 

Jag vill gå ner mer än 10 kilo innan min tid rinner ut. Jag ska vara nere på 53 fram mot vintern. 
För varje dag i skolan jag känner jag mig så stor och tjock och klumpig. Men alla vet nog att det är sjukt svårt att gå ner i vikt. Men jag vill verkligen motstå alla godsaker och väga liiite. 

Jag vill vara SMAL för engångskull!