fetfetfetfet

Jag orkar inte prata om min vikt just nu! Jag känner mig så jävla opepp eftersom jag inte har en våg i detta hus... Hud ska jag kunna veta när jag gör rätt? Så på sista tiden har det varit glass, tårta, godis, kakor. ALLT! Men jag ångrar ingenting det är det som oroar mig...... Kanske jag håller på att bli frisk? 

Men egentligen, hur svårt kan det vara att bara sluta äta? 

Om en vecka drygt ungefär så kan jag ÄNTLIGEN väga mig. Och jag gissar på att jag ligger runt 67 nu! FYFAN! Jag har gått upp 10 kilo på en månad ungefär i sånt fall och DET ÄR INTE OK! 

VEm behöver mat egentligen? Mat gör en ful, mat gör en FET!

Men jag vill påminna er om: Även om ni har gått upp 10 kilo eller gått upp mycket mer så är det ALDRIG försent att börja banta! ALDRIG FÖRSENT! Så ge inte upp bara för att ni har gått upp!

Jag lever! Jag lovar, jag har bara varit lite borta dom senaste dagarna/veckorna. Eftersom jag inte har någon våg i mitt hus så känner jag mig ganska hopplös med att försöka gå ner i vikt. För jag kan ju inte väga mig så hur kan jag ha ett mål? Men i alla fall! Jag tänker fortsätta kämpa. 

Jag väger ungefär 10 kilo mer än min syster som är 2 år äldre. Låter det bra??? Men grejen är att man ser inte att jag väger så mycket mer. Jag har en annan kroppsform det är därför. 

Men nu i två veckor framöver så ska jag inleda en ny diet som heter "South Beach-dieten" Är det någon som testat den? 

Den går till att man får äta hur mycket man vill och nästan vad man vill men man ska undervika några saker. Som ex, möjkprodukter och potatis och sånt. Här är länken!

Med denna dieten kan man gå ner 3-6 kilo på två veckor! Inte alls dåligt!

jag har ätit 3 mål idag och 2 glassar........ Varför? Jag är så jävla fet, min mage putar, mina lår dallarar.... Vem försöker jag lura? jag är fan mig frisk.... Jag är helt jävla sjuk.... Jag ska försöka fasta dagarna framöver.....

Eftersom jag bara går upp och inte ner så ska jag börja belöna mig själv... INTE MED GODIS och sånt utan med saker jag gillar, typ. Snacka med killen jag gillar, lyssna på bra musik, massage... vad som helst! Jag ska försöka.... Det kanske gör mig mer motiverad för just nu vill jag bara ligga ner, vara misslyckad, äta massor med godis och känna mig fet! Eller det vill jag inte utan det är det jag gör.

Jag kan också sätta upp ett mål, jag ska skriva mitt mål inte bara skriva det på datorn för då ser det inte verkligt ut, sen ska jag använda måttband eftersom jag inte har en våg på mitt landställe. Så kanske jag märker skillnad om jag KÄMPAR!

Nå jag är redo att kämpa nu! Kom an bara!

Jag kan göra ALLT för att bli smal igen!!

Varför tänker jag så mycket på mat? Jag måste sluta äta mat för jag mår inte bra av mat! Jag blir tung och tjock av mat så jag tänker sluta med mat!

Jag vet inte om jag skulle kunna säga att jag har någon typ av ätstörning. Jag är inte säker men jag vill bara vara smal. Att gå ner lite i vikt betyder väl inte att man är sjuk? 

Hur min resa började med att tänka så mycket om min vikt var när jag började 6an och började på en högstadieskola. På något sätt så ökade pressen, folk kollade på än och folk trackade ner på än. Min klädstil har alltid varit lite annorlunda, jag har mer 50 tals kläder och mode har alltid varit ett stort intresse inom mig. Men när jag började skolan bytte jag klass. Några tjejer från min gamla klass som brukade mobba mig började i samma klass som jag och vi blev nära kompisar, vi är fortfarande nära och en av tjejerna är absolut min bästavän men alla är smala. Jag är också mycket längre än alla och jag kanske inte ska väga lika mycket med folk som är 10 cm kortare än mig men dom har så fina ben och former. 

När mina kompisar är med killar kan dom ha shorts och klänningar utan att se feta ut, killar gillar inte mig för jag har annorlunda kläder och är fet. Jag väger 20 kilo mer än min kompis och det gör så ont. Jag fäller tårar just nu bara för att tänka på det. Varför skulle inte jag också kunna vara lite smalare? Som mina kompisar? Som alla andra?

Men när jag var tolv år så vägde jag 43 kg och var 165 cm. Jag var otroligt smal och min syster sa det hela tiden. "Gud vad smal du är". Jag blev van vid att höra det och det var mitt dagliga intag, det var min bekräftelse. Utan den så var jag inget. Men en dag så slutade hon, jag fick aldrig mer höra att jag var smal. Jag blev rädd och började tänka att jag kanske inte var så smal, jag kanske var fet. Jag ställde mig på vågen i början av sjuan och där var det. 60 kilo.Jag blev rädd och deprimerad.

Under den tiden så hade vi problem hemma, min syster hade blivit djup deprimerad och skar sig över hela armarna och mamma och pappa kunde inget göra. Själv så var jag rädd och visste inte var jag skulle ta vägen. Jag blev själv deprimerad och jagade bort min bästavän. Hon och jag pratade inte över jul och alla mina kompisar undrade. 

En kille i min klass som jag nästan ALDRIG pratat med frågade mig hur jag mådde och jag totalt bröt ihop. Jag var så nere. Jag behövde prata med någon och jag berättade hela historian. Det var svårt men kändes så bra efteråt. Det enda han sa var att "Du är otroligt stark, för om jag gick igenom så mycket på en gång så skulle jag antagligen checkat ut för ett bra tag sen". 

Det var efter det och början av våren 2010 som jag bestämde att "nej, jag orkar inte mer". Jag vill inte checka ut men jag vill bli smal. Allt skulle vara så lättare att vara smal och det är det jag gör. Jag är nästan besviken på mig själv hela tiden och jag är aldrig nöjd men om jag inte skulle tänka som jag gör så vet jag inte vad jag ska göra.

Detta är alltså min historia och den är ganska jobbig. Jag är bara 14 år och folk säger att jag gått igenom ganska mycket men samtidigt så tycker jag inte det. Folk har det värre.

Jag äter så mycket så jag inte ens kommer ihåg det. Men imorgon ska jag börja en fasta känner jag. Jag måste rensa ur kroppen, inte bara för att gå ner i vikt utan att jag känner mig så äcklig och tung. Jag äter bara skräpmat och det skulle vara skönt att fasta. Så imorgon blir det fasta dag "1".

jag har ingen ork, jag är svag trött och vill bara försvinna. jag är ful också, helt jävla fet och ful och överviktig. jag har ätit som en gris idag, mådde bra medan men i slutet så kändes det så fel, så fel. i bilen hem så ville jag bara utbrista i gråt. jag ville skrika dö dö dö! Men jag höll mig. Jag kom hem och tog en kvarts dusch och jag grät. grät så in i helvete om hur ful, tjock, fet FET FET FET jag är. Jag har aldrig sätt en sån ful någonsin.

Om jag kan hålla gråten inne så kan jag bannemej hålla hungern också.

Gud, jag har aldrig saknat hungern såhär mycket. aldrig

När jag bantade som värst dom första veckorna i maj så gick jag ner 3 kilo! Jag vet inte hur jag lyckades men jag gjorde det, jag tränade inte och jag åt inte antar jag, haha! 

Men det tog 2 veckor och 2 dagar för mig att gå ner 3 kilo och det jag kommer ihåg så var det inte så jobbigt som det är nu. Nu är det mest jobbigt för jag har lov, jag kan inte göra något annat än att äta och vara med vänner och då går man upp tyvärr. Men jag ska försöka. Om två veckor så ska jag ha gått ner 3 kilo till! Jag kan klara det bara om jag vill.

Jag har vägt 60 kilo över en månad nu, ibland så känns det som om vågen inte vågar att stå på mindre än 60 kilo! Men den har visat mig 59 några gånger och då får jag ett hoppa av glädje i kroppen.

En annan sak som jag har tänk på det är att starta en "shrink me" serie. Där jag visar bild på mig själv då jag blir smalare och smalare. Kanske skulle vara nått? Jag tar lite bilder på min kropp och sen gör jag en gif bild. Alltså en bild som går snabbt ^^

Min våg är seriöst den konstigaste makapären i hela universum. Ibland så står det att jag väher 53 kilo, ibland så står det att jag väger 6 kilo och ibland (oftast) så står det att jag väger 60.7. ^

När jag vägde mig och det visade sig att jag vägde 59.8 kilo så blev jag glad men sen så stod det på 61.2. Jag blir så förvirrad, vad är det jag väger egentligen?

Jag har fortfarande inte ätit något idag. Jag känner mig dum bara om jag tänker på mat. Det känns som om jag blir fetare och fetare med tanken av "kyckling" i huvudet!

Här kommer tjejen som inspirerar mig mest! Mary-Kate Olsen! Både kroppen och kläderna <3



Benen<3



Ryggen<3

Jag gick upp halv åtta idag och smög ner till vårt träningsrum och tränade! Jag tränade i 10 minuter och gjorde av med 92 kalorier. Jag har inte ätit något idag än heller så det är lugnt hittills. Jag tror inte jag ska äta något idag för vågen stod på 59.8 och jag vill ha det så! Men just nu är jag ut svulten men vill inte äta. Jag känner mig duktig för idag tänkte jag göra 

Intag:
0
- 200

Då ligger jag bra till (:

Ska upp om 7 och en halv timme...... Ska upp och träna sen åka och hjälpa en vän sen ska jag göra annat och åka hem och träna.

Allt detta leder till att inte äta något imorgon. Jag ska  göra av med extra och inte ta in nått och på lördag så blir det ungefär samma sak. Jag måste väga max 59 tills på onsdag!!!! Jag MÅSTE. Annars får jag panik!!

Jag åt ingen frukost och ingen "riktig" lunch men en massa fruktgodis, jordgubbar och annat! Jag känner mig så dum dum dum! Varför? 

jag verkar inte gå ner i vikt och jag verkar vara extremt dum! Jag åt som en gris och när jag kom hem så började jag träna med det samma! Jag gjorde av med 105 kalorier vilket är INGENTING emot vad jag tog in! Guuud varför är jag så dum? 

Men jag kunde verkligen inte träna mer. Jag var helt slut. Både fysiskt och psykiskt!
Jag är helt utmattad nu för tiden efter allt mitt tänkande om min vikt. Jag känner att jag håller på att pysa ut, långsamt men med smärta. Varje gång jag ser mat så känner jag mig skyldig, varje gång jag äter så känner jag att jag egentligen inte borde, varje gång jag sitter vid datorn så känner jag att jag egentligen inte borde vara här utan jag borde träna.

Men jag har ALDRIG tränat förr! ALDRIG! Och nu när jag har börjar så är det såååååååå jobbigt att jag håller på att falla ihop. Jag väger nu 60.7 ungefär vilket jag har gjort i någon månad nu och jag är så trött på det! 

jag behöver inspiration, nej jag behöver thinspiration!

Har NÅGON något bra TIPS på hur jag KAN gå NER I VIKT???? snälla!!! Jag är DESPERAT!